EPD:er baseras på livscykelanalyser som genomförs enligt särskilda produktkategoriregler (PCR). En PCR definierar bland annat vilka delar av produktens livscykel som ska inkluderas i EPD:n, från enbart produktskedet (modulerna A1-A3) till hela livscykeln inklusive distribution, installation, användning, avfallshantering och potentiella återvinningsvinster (moduler A-D).
Vilka moduler som ingår i en EPD varierar alltså beroende på vilken PCR som används. För att jämförelser mellan olika EPD:er ska vara rättvisa är det avgörande att systemgränserna är harmoniserade, det vill säga att samma livscykelsteg, funktionell enhet och scenarier ingår i jämförelsen. Det går till exempel inte att jämföra en EPD som endast omfattar A1-A3 med en som inkluderar transport till byggplats (A4), användningsfas (B) eller avfallshantering (C).
Möjliga livscykelsteg i en EPD för byggprodukter visas i tabellen ovanför.
Material och produkters klimat- och miljöavtryck kan beskrivas på olika sätt, i form av generiska data eller EPD:er granskade av oberoende part:
En EPD ger mer specifika data. Generiska data, eller schablondata, kan användas när produkt-EPD saknas men utsläppsvärdena kan vara konservativt satta och ge högre klimatpåverkan, gäller främst klimat men andra parametrar kan också påverkas beroende på datakällan. Det är därför inte alltid lämpligt att jämföra data för en EPD och generiska data vid val mellan specifika produkter, däremot kan en indikation fås.
Syftet med EPD:er är att ge underlag för bedömningar på byggnadsnivå. Därför bör miljöprestandan jämföras på byggnadsnivå. Valet av en specifik (isolering) produkt kan påverka andra aspekter av byggnaden, såsom tjocklek på konstruktioner samt mängder och typer av andra material som används.
Att jämföra EPD:er enbart på produktnivå kan vara vilseledande. Den verkliga miljöpåverkan beror på hur produkten presterar i sitt sammanhang, exempelvis:
