Det skulle vara lätt att titta på den senaste rapporten från IPCC och känna sig överväldigad av de förutsedda konsekvenserna om världen inte vidtar snabba åtgärder. Men trots den akuta situationen är det centrala budskapet hoppfullt. Hopp om att vi fortfarande kan vända utvecklingen, och en hög grad av tillförsikt om att vi har möjlighet för att göra det. En stor del av detta förtroende vilar på vad vi kan uppnå med den byggda miljön, inte bara med de byggnader som vi skapar från och med nu, utan det vi kan göra med det befintliga byggnadsbeståndet för att minska energibehovet och tillhörande koldioxidutsläpp. Kort sagt, att förbättra energieffektiviteten i alla våra byggnader och överväga hur vi kan använda dem för att generera vår egen energi från förnybara källor kan göra stor skillnad.
Enligt rapporten kan byggnader bidra med cirka 28%, både direkt och indirekt, av vad vi behöver göra för att uppnå netto-nollutsläpp av växthusgaser till 2050. I den utvecklade världen ligger den största potentialen för att minska utsläppen i att modernisera befintliga byggnader. Genom att uppgradera byggnadens klimatskal för att förbättra den termiska prestandan - genom att utgå från ”fabric first”* - kan man minska efterfrågan på energi för uppvärmning eller kylning och bana väg för att denna efterfrågan kan tillgodoses med småskalig och därmed billigare (än vad som annars skulle ha krävts) teknik med låga eller inga koldioxidutsläpp, t.ex. värmepumpar och solceller.
Befintliga byggnader kan dock innebära särskilda utmaningar när det gäller utrymme och struktur. För att uppnå de nödvändiga nivåerna av termisk prestanda kan det krävas en betydande tjocklek och, i vissa fall, vikt hos vissa traditionella material, vilket äldre byggnader kanske inte har möjlighet att tillgodose. Lyckligtvis kan avancerade isoleringsmaterial som vakuumisolerade paneler (VIP) eller styv isolering med slutna celler som PIR eller fenol uppnå de nödvändiga nivåerna av termisk prestanda med tunnare tjocklek och i vissa fall lägre vikt, vilket gör det lättare att genomföra eftermontering.
Även i områden som platta tak, där tjockleken kan vara ett mindre problem, behöver andra aspekter beaktas. Det handlar bland annat om isoleringsmaterialets hållbarhet vid mer frekventa extrema väderförhållanden och om det kommer att behålla sin integritet när det utsätts för gångtrafik. Den totala vikten kan naturligtvis också vara en faktor att ta hänsyn till för befintliga konstruktioner, särskilt i kombination med andra belastningar, t.ex. solceller, som i sin tur kan öka mängden fottrafik på taket under installation och underhåll av enheterna.
Enligt forskning utförd av Investment Property Forum: Costing Energy Efficiency Improvements in Existing Buildings, kan isolering av ett tidigare oisolerat tak i en industribyggnad leda till en minskning på 60% av de direkta utsläppen och en positiv internränta (IRR) på mer än 50% under 15 år. Forskningen framhäver också det faktum att industribyggnader i allmänhet har en mycket stor takyta i förhållande till den invändiga golvytan - en anledning till att takisolering har en så stor inverkan. Andra typer av byggnader, t.ex. lagerlokaler för detaljhandeln, kanske inte ger samma ekonomiska avkastning enbart på grund av denna åtgärd, men takisolering ger ändå den största enskilda möjligheten till att minska koldioxidutsläppen - ett viktigt steg i kampen mot klimatförändringarna.
När taket har gjorts så energieffektivt som möjligt kan detta annars ofta underutnyttjade utrymme förvandlas till en källa för energiproduktion, och det mest uppenbara sättet att göra detta är att installera solceller. Särskilt de stora takytorna på industribyggnader kan utgöra en idealisk plattform för en solcellsanläggning.
IPCC:s rapport framhåller att solenergi har potential att bli det största enskilda alternativet för att minska utsläppen av växthusgaser. Dessutom är det ett av de billigare alternativen, och dessa kostnader kommer sannolikt att sjunka ytterligare i takt med att tekniken förbättras och blir mer alltmer tillgänglig. Eftersom energikostnaderna skjuter i höjden under de rådande globala förhållandena kan återbetalningstiden för installationer också minska.
Men hur är det med länder som inte får så mycket solsken? Mängden solenergi som kan genereras varierar naturligtvis från region till region, men en rapport från Världsbanken om Global potential för solcellsenergi per land som publicerades i juni 2020 visar att potentialen i de flesta länder överstiger den nuvarande efterfrågan. Det är viktigt att notera att många av världens fattigaste länder har stor potential att utnyttja denna resurs för att stödja tillväxten, medan även i utvecklade länder, där efterfrågan är hög och den relativa solresursen låg, är potentialen inte mycket mindre och kan fortfarande spela en viktig roll i energimixen.
I Europa finns det till exempel stora takytor, särskilt på byggnader som inte är avsedda för bostäder, där man kan installera stora solcellsanläggningar och erbjuda en energikälla för alla typer av företag, inklusive skolor och sjukhus. Detta kan bidra inte bara till att minska växthusgaserna, det kan också förbättra energisäkerheten och sänka driftskostnaderna, vilket ger flera fördelar både nu och på lång sikt.
Även om vi behöver en samlad insats på alla nivåer för att ta itu med klimatförändringarna, krävs det inte lagstiftning eller statliga ingripanden för att isolera våra byggnader och installera solceller på taken. I stället kan både enskilda, offentliga organ och företag ta ledningen och på så sätt bidra till att säkra en bättre framtid för alla, miljömässigt, socialt och ekonomiskt.
* Begreppet ”fabric first” innebär att man optimerar prestandan hos byggnadens klimatskal (väggar, golv, tak) innan man ser över energiförbrukningen för uppvärmning och kylning eller användning av förnybar teknik såsom solceller.
